Tarantino-maraton
Just nu sitter jag och äter scrambled eggs som Bäckis gjord, han är en ganska duktig kock faktiskt. Han brukar sätta öl i köttfärssåsen, tydligen ska det vara jättegott men jag har inte smakat än. I helgen har vi Tarantino-maraton, hittills har vi sett 3 filmer. Tarantino är utan tvekan min favorit-regissör, varenda scen i hans filmer är ett jävla konstverk. Jag är fullkomligt kär i Ingloriuos Basterds, den var perfektion från början till slut. Jag har aldrig riktigt tyckt om andra världskriget-filmer, eftersom man alltid vet hur det slutar. Men när tarantino gör en sån film så kan man verkligen lita på att han kommer göra den på SITT sätt med det slut han tycker att det borde vara. Brad Pitt gör en underbar roll och Hitler blir sönderskjuten i ansiktet. När den scenen kom satt hela biosalongen tysta förutom jag och Henka som satt och asgarvade! Den scenen är Tarantino rakt igenom.
Fast det är klart, om man inte vet hur Tarantino fungerar och förväntar sig en vanlig film om andra världskriget så lär man bli lite fundersam. Men om man älskar Tarantino så blir man allt annat än besviken, mannen är ett geni.
True Romance är en av mina favoritfilmer, Arquette gör en fantastisk roll och Tarantino är expert på att få kvinnor att framstå som tuffa, självständiga och ibland galna. Det är nog det bästa med honom, i nästan varje film har han med en stark kvinnlig roll.
Här är en av filmhistorens bästa dialoger. Quentin Tarantino är ett geni helt enkelt.
Se också Reservoir dogs, Death proof och Pulp fiction. Och Kill Bill såklart! Se alla filmer han har gjort förresten Fast kanske inte From dusk till dawn. Det skulle väl vara den enda jag inte riktigt älskar.
Sista natten i Luleå på ett tag
Abbe fick nya skor idag och jag och mamma stod och betraktade honom genom fönstret när han testade dom utomhus. Han gick igenom alla grundläggande test, provade hoppa med dom, hoppa mellan farthindrena, balansera, springa så fort det bara gick, sparka så högt han kan och med jämna mellanrum kollade han till skorna för att se hur dom pallade trycket. Haha, barn är så roliga!
Imorgon åker jag hem till Stockholm, det är både roligt och tråkigt. Som det ska vara antar jag. Det roliga är att jag har köpt lite nya grejer till lägenheten, bland annat ett nytt soffbord som jag ska försöka frakta ner på nåt vis! Äntligen får jag sätta lite egen prägel på lägenheten! ;) Åh vad jag längtar tills vi skaffar en ny lägenhet, vi har så storslagna planer. Förhoppningsvis är det inte alltför långt bort!
My kind of people!
Pojkarna i mitt liv!
Det mest städade paret på balen 2009!
Imorgon åker jag hem till Stockholm, det är både roligt och tråkigt. Som det ska vara antar jag. Det roliga är att jag har köpt lite nya grejer till lägenheten, bland annat ett nytt soffbord som jag ska försöka frakta ner på nåt vis! Äntligen får jag sätta lite egen prägel på lägenheten! ;) Åh vad jag längtar tills vi skaffar en ny lägenhet, vi har så storslagna planer. Förhoppningsvis är det inte alltför långt bort!
My kind of people!
Pojkarna i mitt liv!
Det mest städade paret på balen 2009!
Jag LOVAR jag SKA bli bättre!
Nu var det ett tag sen jag skrev här, sorry bout that. Men jag har faktiskt bestämt mig för att bli bättre på att uppdatera så att alla mina fans i norrland kan följa mitt coola liv i huvudstaden!
Just nu befinner jag mig i mitt kära Luleå. Jag och Henrik fick något infall i torsdags och bokade en resa i sista minuten och det är jag glad över. Det känns som att jag har varit borta i ett år typ, så det har varit roligt att träffa alla nära igen. Vi har hunnit med en hel del här uppe, som a capella sång på ormerget mitt i natten med en bonfire, biobesök (Inglorious Basterds - SE DEN!!), lite party, shopping och så vidare. Henka åkte hem igår och jag blir nog kvar här tills på torsdag i alla fall.
Ikväll blir det tacos, vin, mys och avsked för Ingrid och Daniella (om hon nu har tid...) som gäller! Imorgon ett ikea-besök.
Just nu befinner jag mig i mitt kära Luleå. Jag och Henrik fick något infall i torsdags och bokade en resa i sista minuten och det är jag glad över. Det känns som att jag har varit borta i ett år typ, så det har varit roligt att träffa alla nära igen. Vi har hunnit med en hel del här uppe, som a capella sång på ormerget mitt i natten med en bonfire, biobesök (Inglorious Basterds - SE DEN!!), lite party, shopping och så vidare. Henka åkte hem igår och jag blir nog kvar här tills på torsdag i alla fall.
Ikväll blir det tacos, vin, mys och avsked för Ingrid och Daniella (om hon nu har tid...) som gäller! Imorgon ett ikea-besök.
Jag kan inte ens komma på en bra rubrik just nu
Sånt här klarar jag inte av att läsa utan att bli tokig. Jag vill bara ringa upp amerikanska staten och skälla ut dom över hur sånt här kan få ske. Tyra Banks, Dr Phil och alla såna där moralkärringar vill jag bara spy galla över.
Tyra Banks satte 5 15-åriga tjejer på scenen och diskuterade deras sexliv, främst hur de kunde skicka sex-sms till killar. Hur hemskt och dåligt det var att skicka såna sms till sin pojkvän. En tjej står på sig och vill försvara sig med att säga att det inte är ovanligt att en 15 årig tjej i New York har sex. Hela publiken störtar. Tjejerna försöker stå på sig men i slutet sitter ju såklart alla och gråter. Inte konstigt, de känner sig förmodligen äckliga och syndiga.
I en av kommentarerna till Hanapees inlägg skriver en tjej och berättar om ett program av Dr Phil där han bjöd in familjen till en 18 årig flicka för att diskutera att hon hade sex med sin pojkvän. Jag citerar rakt av "Flickan eller kvinnan kanske, försvarade sig med att det var just lagligt, skyddat, att de älskade varann och att de båda var redo att ha sex. Hon hade mage att påstå att det var hennes ensak att hon hade sex. Dr Phil blev förskräckt och sa att så länge hon bodde hemma hade hennes föräldrar ansvaret för hennes sexliv och dessutom var det absolut INTE hennes och pojkvännens ensak. Han rekommenderade varmt att hela släkten skulle samlas och diskutera det faktum att den 18-åriga kvinnan hade sex med sin pojkvän."
I ett annat avsnitt av Tyra Banks Show började publiken oroa sig över en kvinnas hälsa när hon påstod att hon ville ha sex oftare än sin pojkvän.
Hur fan kan sånt få ske? Det liknar 1400-talets lynchmobbar. Alla sexuella kvinnliga ungdomar ska brännas på bål! Det är vid såna här tillfällen jag är glad över att bo i Sverige, där en kvinnas sexualitet är lika självklar som mannens. Fy fan. Usch.
Jag hatar sånt här.
Nu får det vara nog!
Ira är i Odessa nu och alltid när hon vistas på ett ställe i världen med ett tangentbort som inte har Å, Ä eller Ö så envisas hon med att skriva ae oe och så vidare. Det här funkar inte mer! Jag orkar ju inte läsa vad som står! Hur svårt kan det vara att skriva a istället för Å och Ä och o istället för Ö? Så här ser hennes meningar ut:
"allt aer moejligt haer foer fan!" och "Jag kan vara stolt oever att saega att min broeder haer aer vaerldens gentlemen, dom saeger en till inte trampa i poelar, hjaelper en ner fron hoega hoejder och kommer med roliga foeslag oever hur man kan spendera kvaellen"
Är det ens svenska? Det är inte typ... Danska hon försöker med?? Förstod NÅGON vad som stod där ens? Märker ni också att hon ibland blir så uppskruvad i sin egen felstavning att hon får in sina oe:n på ställen där det inte ens finns något Ö. Som Broder. Broeder. Se, hon blir ju helt snurrig av det själv. Det är inte bara orden som blir svåra att läsa, meningarna mister sin betydelse. Vad menas med "Dom saeger en till inte trampa i poelar"?? Jag tror helt och hållet att detta beror på översättningarna av våra svenska bokstäver. Det här är inte bra för någon!
Jag får huvudvärk! Det här måste få ett slut!
I valet och kvalet
Idag har jag träffat pappa och Joar en sväng och ätit lunch innan dom skulle vidare till Luleå. Just nu sitter jag och ritar. Jag har mycket att göra. Hela köket är fullt med disk och det är Henriks tur att diska, men han har erbjudit mig 200 spänn om jag gör det istället... Vore jag korkad om jag inte diskar för att jag är för lat? Det låter ganska idiotiskt. Men jag kan inte riktigt bestämma mig.
Dels för att 1) Jag har diskat 2 gånger i rad för att Henrik lurade mig att det var min tur sist trots att det inte var det. Och sist var det ännu mer disk och äckligare än vad det är nu. Tror det tog mig typ en timme att diska allt. Lurad blev jag. Därför vore det inte mer än rätt att han får diska allt äckel nu, och behålla sina 200 kr. Det handlar ju om stolthet!
2) Hur mycket stolthet har man när man är pank och arbetslös? 200 kr för att diska i 40 minuter är ju iallafall bättre än att hora. Eller?
Som sagt, ett väldigt svårt val detta.
Vinst efter vinst efter vinst
Idag har jag varit på en arbetsintervju för ett bemanningsföretag, I hope I get it! För det vore väldigt lägligt. Annars så har jag tråkigt. Det är typ 25 grader varmt och sol men jag ids inte vara utomhus själv utan att ha något att göra. Det låter ju som rätt trist. Förresten så var jag och löste in 2 trisslotter idag (hade vunnit lägsta vinsten så att man kan ta en ny lott på båda), så jag fick 2 nya från Pressbyrån vid globen, skrapade dom på vägen och hämtade ut 2 nya på pressbyrån vid gullmarsplan, skrapade dom också och sprang in på 7eleven för 2 nya igen. Det var ju lite roligt! Men efter 7eleven finns det inget ställe på vägen hem där jag kan byta in lotter, men jag skrapade dom ändå och vann igen! Hah! Nästa lott jag byter in hoppas jag på en tusing åtminstone! Det skulle ju sitta extra fint med typ, 250 000, men man ska ju inte hoppas på för mycket.
Förresten så, lotterna jag hade från början hade jag också bytt in en sådär 3 gånger. Är det vinst på alla tian-lotter eller??
Så, det var en uppdatering ur mitt intressanta liv för tillfället. Jag skrev om trisslotter.
Nu får det bli balkongen och en bra bok. HEJ!
Barn ska vara ett gemensamt beslut
Abortdebatten är alltid aktuell så länge vi har en massa religioner och moral hit och dit. För mig är det självklart att abort ska vara en möjlighet, det ska inte vara ett preventivmedel, men det ska vara en sista utväg ifall det behövs. Jag är av den åsikten att det finns tid för barn när man har skaffat utbildning, ordentlig bostad, fast förhållande och livserfarenhet. Att man levt för sig själv ett tag. Då tror jag att man blir den bästa föräldern, men också för att jag tycker att alla faktiskt ska ta sig den friheten att leva för sig själv, se och uppleva saker, skaffa livserfarenhet. Jag tror att man ångrar det annars. Fast självklart, det finns väldigt många unga mammor som gör det bättre än 30+ föräldrarna och det ser jag faktiskt upp till, jag tycker det är starkt med unga mammor! För jag vet vilken enormt tufft jobb det är att ha barn, jag som har haft en mamma med barnvagn sedan jag var 4 år i princip, och dessutom en mamma som fick sitt första barn då hon var 16. Jag hade aldrig kunnat tänka mig en bättre mamma än min egen.
Men det jag skulle skriva om var inte unga mammor, och nu blir det här ett jättelångt inlägg. Men i Ohio, USA så vill man införa gemensamt beslut om abort. Dvs, kvinnan kan inte göra abort om inte pappan till barnet ger sitt gokännande. Det tycker jag är helt sjukt, ingen ska kunna styra över någon annans liv på det sättet. Många har blivit upprörda av den här saken, men hallå! Kan inte alla bara öppna ögonen, för exakt samma sak pågår fast tvärtom. En kvinna kan välja att behålla sitt barn utan att pappan vill det. Varför ska det vara annorlunda egentigen? Man bestämmer lika mycket över någon annans liv i båda fallen.
Jag tycker att barn ska vara ett gemensamt beslut, och hade personligen aldrig kunnat behålla ett barn om inte pappan ville det. Speciellt när man är ung och inte har ett förhållande tillsammans. Den personen kanske har drömmar, vill göra saker med sitt liv, flytta från staden eller vad som helst. hur egoistiskt är det inte då att behålla ett barn mot den personens vilja? Många kanske påpekar att han skulle tänkt på det innan han hade sex, men sen när har vi människor sex för att föröka oss? Det var några tusen år sen eller, räcker det ens?
Nej se hellre till att båda föräldrarna ska vara eniga om att behålla ett barn. Det är snällast mot alla, inklusive det framtida barnet som växer upp med två föräldrar som vill vara där lika mycket. Inte för att jag tvivlar på att känslorna kan ändras när barnet väl är fött, men allt det där man ger upp ligger ju fortfarande och gnager.
Barn är en stor sak, och självklart ska alla barn vara välkomna till livet. Men vad jag försöker få fram är att jag tycker att barn ska leva i trygga förhållanden, ha goda förutsättningar och två föräldrar som finns där lika mycket. Ensamstående föräldrar kan göra ett kanonjobb, men jag vet att dem också gärna vill ha egen tid ibland och önskar att dem delade sitt livsuppdrag med en annan person. Barn ska alltid gå i första hand, alltid, utan undantag. Dem kan vara krävande och jobbiga men är även helt fantastiska små varelser. Att skaffa barn är en stor grej, ingenting man gör bara sådär utan att tänka efter eller att resonera med den andra personen som är inblandad. För båda två blir lika ansvariga och lika viktiga, även om det är mamman som bär barnet i 9 månader. Hon är inte mer förälder än pappan för det.
Med det sagt vill jag även inflika att två personer som inte planerar att leva ihop men som blir med barn även kan få det att fungera - förutsatt att båda vill. Jag är själv uppväxt med separerade föräldrar, och även om dem båda var med på att behålla mig så har jag inte haft en enkel uppväxt hela tiden. Jag har haft föräldrar som inte kommit överens, som bråkat hela tiden vissa perioder, jag har mått dåligt i flera år och för det mesta bott med min mamma. Men det har fungerat och jag är lycklig. Men jag tror att det är av den här anledningen som jag vill att mina barn ska växa upp under stabila förhållanden. Det kan så lätt gå fel och den som får ta smällen är barnet, ingen annan.
Många tycker alltså att det är fel att mannen ska kunna tvinga kvinnan till att behålla ett barn, men för många är det självklart att en kvinna ska kunna behålla ett barn mot mannens vilja. Kan någon snälla förklara för mig hur det går ihop, för ingen av dessa personer blir mer förälder än den andra?
Det här är en riktig jämställdhetsfråga istället för vem som ska laga diskmaskinen när den går sönder.
Saknad
På natten börjar man alltid tänka en massa. Undrar varför det är så? Hur som helst så saknar jag mycket just nu. Min mami och mina små troll, speciellt Melina av någon anledning. Min sötnos som har blivit så stor. Min kusin Anna-Karin! Ira som har åkt till Ukraina och som jag inte kommer prata med på ett tag och jag saknar Danni som jag inte träffat på hur länge som helst! Alla andra där uppe också! Jag hade velat spola tillbaka tiden till just innan vi åkte till Turkiet, jag saknar den veckan och hade velat göra om hela studenten. Jag saknar väldigt mycket just nu helt enkelt.
Kunde jag inte bara få ha alla samlade på ett och samma ställe? Det hade varit så mycket enklare. Men jaja, nu ska jag sluta vara sentimental och gå och lägga mig. Men ni är alla väldigt speciella för mig, jag behöver inte skriva något namn för ni vet nog vilka ni är. Oktober är inte så himla långt bort, snart ses vi igen! ;)
Söndag är en städdag!
Jag kan inte sluta tänka på bungy jumpen, måste göra det igen snart! Jag vill bara dyka ut i luften från plattformen, nog för att det är lätt att säga nu, jag lär vara livrädd när jag står där ensam och ska hoppa! Aja, jag längtar.
Annars så har jag och Henrik städat i en massa timmar idag. Innan vi började var det disk i hela köket, ingen av oss hade packat upp sedan Amsterdam-resan (+ att jag inte hade lagt in alla kläder i garderoben sen jag flyttat ner) så det låg högar med kläder över hela sovrumsgolvet. Bäckis hade varit så snäll och städat åt oss medan vi var borta och stoppat massa blomblad i hela sängen som vi bara viftat ner på golvet. Det var väldigt stökigt med andra ord, men nu är det skinande rent. Sånt är härligt.
På tisdag har jag och Henrik varit tillsammans i ett år! Helt otroligt. Efter det funderar jag på att kanske åka över till Gotland i några dagar och hälsa på farmor, det hade ju varit mysigt. Nåväl, have a good one!
Bild från då jag och Henrik träffades på PDOL för ett år sen! Niklas, Henka, Ira och jag. Fulla och glada! Haha.
Bungy jump i Tantolunden!
Idag fick Henrik sin födelsedagspresent av mig! Vi tandemhoppade bungy jump från 100 meter, det var fruktansvärt roligt! Jag var livrädd när vi hissades upp och gick igenom hur vi skulle hoppa, när vi kommit upp på rätt höjd så börjar killen som är med oss räkna ner, 3... 2... 1, och sen lutade vi oss bara utåt och sparkade ifrån. 200 km/h rakt ner mot marken, jag tror falltiden var 5 sekunder eller nåt sånt. Helt galet var det iallafall! Så fort vi kom ner ville man bara göra det igen, det var så jävla kul!
Nästa gång blir det dock inte mitt i Stockholm, då vill jag hoppa mellan berg eller från nån bro eller något, det hade verkligen varit awesome! :D
