Abortdebatten är alltid aktuell så länge vi har en massa religioner och moral hit och dit. För mig är det självklart att abort ska vara en möjlighet, det ska inte vara ett preventivmedel, men det ska vara en sista utväg ifall det behövs. Jag är av den åsikten att det finns tid för barn när man har skaffat utbildning, ordentlig bostad, fast förhållande och livserfarenhet. Att man levt för sig själv ett tag. Då tror jag att man blir den bästa föräldern, men också för att jag tycker att alla faktiskt ska ta sig den friheten att leva för sig själv, se och uppleva saker, skaffa livserfarenhet. Jag tror att man ångrar det annars. Fast självklart, det finns väldigt många unga mammor som gör det bättre än 30+ föräldrarna och det ser jag faktiskt upp till, jag tycker det är starkt med unga mammor! För jag vet vilken enormt tufft jobb det är att ha barn, jag som har haft en mamma med barnvagn sedan jag var 4 år i princip, och dessutom en mamma som fick sitt första barn då hon var 16. Jag hade aldrig kunnat tänka mig en bättre mamma än min egen.
Men det jag skulle skriva om var inte unga mammor, och nu blir det här ett jättelångt inlägg. Men i Ohio, USA så vill man införa gemensamt beslut om abort. Dvs, kvinnan kan inte göra abort om inte pappan till barnet ger sitt gokännande. Det tycker jag är helt sjukt, ingen ska kunna styra över någon annans liv på det sättet. Många har blivit upprörda av den här saken, men hallå! Kan inte alla bara öppna ögonen, för exakt samma sak pågår fast tvärtom. En kvinna kan välja att behålla sitt barn utan att pappan vill det. Varför ska det vara annorlunda egentigen? Man bestämmer lika mycket över någon annans liv i båda fallen.
Jag tycker att barn ska vara ett gemensamt beslut, och hade personligen aldrig kunnat behålla ett barn om inte pappan ville det. Speciellt när man är ung och inte har ett förhållande tillsammans. Den personen kanske har drömmar, vill göra saker med sitt liv, flytta från staden eller vad som helst. hur egoistiskt är det inte då att behålla ett barn mot den personens vilja? Många kanske påpekar att han skulle tänkt på det innan han hade sex, men sen när har vi människor sex för att föröka oss? Det var några tusen år sen eller, räcker det ens?
Nej se hellre till att båda föräldrarna ska vara eniga om att behålla ett barn. Det är snällast mot alla, inklusive det framtida barnet som växer upp med två föräldrar som vill vara där lika mycket. Inte för att jag tvivlar på att känslorna kan ändras när barnet väl är fött, men allt det där man ger upp ligger ju fortfarande och gnager.
Barn är en stor sak, och självklart ska alla barn vara välkomna till livet. Men vad jag försöker få fram är att jag tycker att barn ska leva i trygga förhållanden, ha goda förutsättningar och två föräldrar som finns där lika mycket. Ensamstående föräldrar kan göra ett kanonjobb, men jag vet att dem också gärna vill ha egen tid ibland och önskar att dem delade sitt livsuppdrag med en annan person. Barn ska alltid gå i första hand, alltid, utan undantag. Dem kan vara krävande och jobbiga men är även helt fantastiska små varelser. Att skaffa barn är en stor grej, ingenting man gör bara sådär utan att tänka efter eller att resonera med den andra personen som är inblandad. För båda två blir lika ansvariga och lika viktiga, även om det är mamman som bär barnet i 9 månader. Hon är inte mer förälder än pappan för det.
Med det sagt vill jag även inflika att två personer som inte planerar att leva ihop men som blir med barn även kan få det att fungera - förutsatt att båda vill. Jag är själv uppväxt med separerade föräldrar, och även om dem båda var med på att behålla mig så har jag inte haft en enkel uppväxt hela tiden. Jag har haft föräldrar som inte kommit överens, som bråkat hela tiden vissa perioder, jag har mått dåligt i flera år och för det mesta bott med min mamma. Men det har fungerat och jag är lycklig. Men jag tror att det är av den här anledningen som jag vill att mina barn ska växa upp under stabila förhållanden. Det kan så lätt gå fel och den som får ta smällen är barnet, ingen annan.
Många tycker alltså att det är fel att mannen ska kunna tvinga kvinnan till att behålla ett barn, men för många är det självklart att en kvinna ska kunna behålla ett barn mot mannens vilja. Kan någon snälla förklara för mig hur det går ihop, för ingen av dessa personer blir mer förälder än den andra?
Det här är en riktig jämställdhetsfråga istället för vem som ska laga diskmaskinen när den går sönder.
